Dement-Varning (?) och omtänksamhet

För ett tag sen, sa ju Maya 5 år : "men farmor, Du är ju inte ensam, Du har ju Lisa"

Ähhhum ) Ja just det, jag har ju alltid Lisa om dagen skulle kännas alltför ensam!
Även om jag kan tycka, att just Lisa kanske ger en viss känsla av demens om jag skulle börja pyssla med henne om dagarna!
Nej, ensamheten är inget jag lider av- tvärtom, man kan nog säkert säga att jag utvecklat en form av *enstöringsliv* och jag är helt nöjd med det!
I många, många år *visade jag upp mig* via jobbet-talade för stora auditorier och mötte för mig helt nya människor, nästan varenda dag! Oftast är jag den, som får hålla tal vid stora sammankomster i familjen...det har inte känts obehagligt eller att jag "darrat på manchetten"...Alla de åren satte sen sina spår i mig, jag är kanske inte så blyg eller så, men MYCKET avvaktande när jag möter nya människor!
Stora folksamlingar ger mig andnöd och att handla på Maxi Stormarknad är ett riktigt stålbad varenda gång!
Så kan det vara!
Jag har ju alltid Lisa, katten och mig själv...och tråkigt, nej- det har jag aldrig! Kan konsten att sysselsätta mig...och inte bara det, familjen växer ju...jag har en stark bindning till barn och barnbarn...och det räcker så gott i vardagen!  Sen finns det gamla vänner, förstås...som jag kan sakna, men sånt går alltid att åtgärda!

Nu är våren i antågande och Lisa, får nog ligga i sin vagga- när inte Maya är här och pysslar om henne!

...och i dag, ska jag till Barnens Hus och köpa en bärsele till Hanna o Amira. De flyger ner till Ronneby på onsdag.
Vi åker ju till Salzburg om en precis en månad och då, kan bärselen vara perfekt också!

Dagarna går mot ljuset!
I min Lilla Värld, händer allt och inget!

Självklart är det mycket av både Hanna och Amira och jag känner mig verkligen stolt både som mamma och mormor! Amiras senaste vägning var 3300 gr så det lilla knytet har gått upp 2 kg, sen födseln!

Månse-gubben, har äntligen fått sina polyper i näsan borttagna på Huddinge sjkh. Han hade helt igenväxta näsgångar den lille gossen, så det blev en lite större operation än tänkt-och givetvis med flera komplikationer (han har ju mitt efternamn) :-)
Nu är han hemma och han andas genom näsan och kommer antagligen att dra iväg, både på längden och tvären...bra det! Men jag blir *trött* på BVC, som inte upptäckt hans andningssvårigheter tidigare!
Under operationen hade han ett flertal apnéer, så då kan man ju gissa- att han haft rätt många tidigare också! Ja ja, nu är det över och jag som farmor, kan andas ut- jag med! Oron för ungarna, har inte på något sätt...gjort min rekreation snabbare! En stundtals förlamande trötthet...härjar i mig, Lunginflamationen för snart 2 månader sen...satte sina spår!

Någon sorts vårkänsla sprider sig, i alla fall- ljuset återvänder och snön smälter undan lite- dag för dag!
Tomatfröerna gror och snart är det dags för omskolning av dom! Pelargonsticklingarna rotar sig och ja, Livet återvänder...sakta men säkert!

När jag skriver det här, är det natt- ute är det +2,4 och vinden sveper runt huset!

Olivträdet- Död eller Levande

Är rätt säker på, att det är levande- många små bladknoppar är på G!

Isch så kallt

Vänner uppe i Haparanda har -29, nog är DET alldeles för kallt?

Här hemma i Sigtuna är det bara -16 nu på morgonen och jag tycker, att det är alldeles för mycket!

Familjen skakas igen av en katastrof! Det skallrar i fönsterrutorna igen! En impulsiv punkklippning av Måns hår, som Hampus gjorde häromdagen- har fått *himmel och jord* upp och ner!
Själv skrattar jag och tycker Måns är jättesöt i sin nya fräcka frisyr, men DET tycker inte alla :-)


Fö. så ska två anmälningar in till det sjukhus Hanna, Amira och jag låg på för en månad sen!
Hanteringen av mig, på Akuten, finns ett och annat att protestera emot! Först när dotter Marika dök upp där och högljutt protesterade mot, att jag låg i korridoren...(jag har en lättare form av social fobi och panikångest...vilket framgick på remissen från min läkare) så flyttades jag till ett enskilt litet bås!
Att man sen placerade mig i ett rum med en svårt funktionshindrad med hans assistenter och stora familj, gjorde ju inte saken bättre! Det var ju anledningen till, att jag skrev ut mig på egen risk! Nu klarade jag av, att krya på mig hemma...men, det är naturligtvis inte bra- att en människa med lunginflammation...ber att få åka hem!  Sjukhuset MÅSTE ha beredskap för, att såna som mig också får plats, på ett humant vis!
Hannas NEO-vistelse avbröts ju också på egen risk! Men där, fick de i alla fall till hemsjukvård! Men, det fanns ingen handlingsplan, ingen kontinuitet och inget stöd för Hanna där, ända tills samma Marika- blev galen och krävde det!
Sjukhuset är överhettat, men då ska ledningen (bla. Filippa Reinfeldt) få veta om det också!

Personligen kan jag inte klaga på personalen, det är inte deras fel- de var jättegulliga mot mig och läkarna var jättebra. Men Hannas förflyttning- 3 ggr, till olika sjukhus- kan man VERKLIGEN ha åsikter om. Gravid, med akutsnitt och sen förflyttning...sjukt galet, om man ser det ur en mänsklig aspekt!

Själv är jag fortfarande hemskt trött...vill helst bara sova! Vilket jag faktiskt också gör!

God Morgon! :-)

Dagens Övning

Vi bor ju väldigt nära varandra, Hampus, Hanna och jag och kanske just därför, är den här bilden lite ovanlig!
Hampus som varit pappaledig i 2 dagar-(då barnens mamma varit på kurs med sitt jobb) och så Hanna, som ju har fullt upp med sin lill-lilla bebis. Maya har varit med Mormor! Så det blev vi 3 och de två Gulle-barnen bara!

Hanna, Hampus och jag står varandra mycket nära- det kanske blir så, när man varit ensamförälder?
Vår gemensamma historia kittar ihop oss-och DET verkar H:nas sambosar ha lite svårt att förstå?
Skit samma- jag anses som *snobbig mallgroda*- i vissa fall , vilket jag så gärna har som epitet- jag har MYCKET jag kan vara stolt över och jag tar mig friheten att visa det!
Nåja, jag är den jag är- och jag har gjort annat i livet, än och gräma mig eller ens vara bitter för! Så det är klart att jag är stolt!!!Eftersom jag på senare år, har haft lite problem med ork och hälsa...så, är jag väl kanske *pain in the ass*, men...men, det får de leva med!

Så så har denna dagen varit!   (...och att diskmaskinen, började läcka vatten, som Hampus fixade-TACK o lov)

 

Min morgonstund i köket.

Så är då Amira helt utskriven från Danderyds sjkh. Med vikten 2 110 gr och 44cm lång!

Nu är Gullefjunet, som vilken annan bebis som helst! Utan sond och utan apné-larm!

Måns, har ÄNTLIGEN fått antibiotika och remiss till Öron/Näs/Hals på Löwet. Trånga andningsvägar-stackars lilla Monty!

Maya har varit och tittat på skolan hon ska börja i till hösten! Rackarns så fort åren har gått! Börja skolan- DÅ är man en stor tjej!

Di barna, di barna...

Själv har jag börjat pelargonpyssla, d v s- sakta väcka våren och sommaren. Det är liksom på den nivån, jag just nu befinner mig- Längtan efter Sol och Värme!  Orken är det väl lite si och så med, men...det ska visst vara så- om man varit så sjuk, som jag tydligen var!

I dag är det fredag-och om jag förstått saken rätt, så ska det bli en Amira-dag, för min del!

Jag klagar INTE!

Det går framåt med hög fart...

Måndag den 23/1 vägde Amira 2040 gr och slapp sonden. Nu matas hon med flaska och det fungerar MYCKET bra! Hanna la ner amningen, det var alldeles för många trauman runt henne- så någon riktig *kossa* är inte hon heller! Spelar ingen roll, så länge Amira mår bra!

På torsdag, skrivs de formellt ut från Danderyds sjkh- och slipper därmed också hemsjukvården.
Så nu är Amira, precis- som viken bebis som helst! Då blir det BVC en gång i veckan istället!

En mormor drar en lättnadens suck!

Själv, tycker jag väl- att jag blir lite, lite starkare för varje dag- men är fortfarande AS-trött, särskilt om kvällarna! Längtar efter sol och värme!