Hela familjen är och har varit under extrem stress...men kanske det lättar lite, lite i taget?
Hanna och Amira Gullefjun får åka hem på fredag, med hemsjukvård! Hade inte läkarna tagit det beslutet, hade vi blivit desperata! Hanna är på gränsen till kollaps...vill så gärna hem! Amira väger nu i a f över 1500 gr. äter som en liten häst och är jätteduktig! Fint att jag kan *vara med dom* via Skype, där jag både ser och hör -fjunet! Träffa henne, får jag nog vänta med ett tag! Måns och Maya, kom förbi i dag- så jag i alla fall fick SE på dom! DET betyder så mycket för mig! DET är ju ungarna, som är värda att leva för! Elina-gumman nere i Salzburg börjar också fatta, att jag inte ska dö nu- hon var mycket, mycket rädd i några dagar! Som sagt, det går sakta- men det går framåt! Om jag kunde skulle jag skicka en stor, stor bukett blommor tilll mina bägge läkare på Danderyd...Josephine Muhrbeck och Anna Oskarsson...två MYCKET empatiska och gulliga tjejer! All heder och ära till dom! Det fanns sköterskor och underdito, som OCKSÅ ska ha sin beskärda DEL, av min tacksamhet! Sen kan man ha åsikter om sjukhuset som sådant och det ska de bli varse...både från mitt och Hannas perspektiv!
Mot Livet!
2 kommentarer:
Skönt att "se" att det sakta vänder, låt det ta den tid det behöver, Rom byggdes ju inte på en dag...Tror att allt som hände runt omkring försatte hela din kropp i gungning, det fanns inga reservkrafter kvar att ta av. Men nu beställer jag lite vårväder och skickar över, det är nog det som behövs...
Sköt om dej och ta väl hand om dej!!
Kram
Rigmor: Jo, det finns nog en gräns- när kroppen slår bakut! Tycker mig ha varit med om det förr!
Åhhhh ja TACK lite vårvindar skulle inte skada! Nu utomhus blåst och snöblandat regn :( Men jag behöver ju inte gå ut! Sitter inne och har det rätt bra faktiskt! Orkar just inte så mycket ju, så...datorn är viktigt sällskap! Kramar och TACK!!!!
Skicka en kommentar